Det talas mycket om IoT (Internet of Things) som en del i den pågående digitaliseringen.
Marknaden för IoT växer närmast explosionsartat, Telia förutspår att det år 2020 kommer det att finnas 150 miljoner kommunicerade saker här i Norden som bilar, övervakningskameror, vitvaror, sensorer och mätare bl. a inom sjuk-vården och att vi själva var och en kommer ha ett ökat antal IoT saker i vår ägo.
Utmaningar och motsättningar utifrån ett tekniskt perspektiv inom området som fångades upp på ett seminarium som hölls av GREAT i veckan:
- IoT sker nu då flera parametrar inverkar samtidigt för dess utbredning; mobildata, nya matematiska algoritmer /Big data, tekniken är nu också både billigare, mindre och mindre energikrävande än tidigare
- Många IoT saker eller hårdvara som är kritisk för kommunikation är av gammal teknik och inte uppgraderingsbar, saknar standardisering (leverantörer hittar på sin egen standard) och det finns en motsättning mellan leverantören och kundens önskemål (kund vill ha kommunikationen lokalt (direkt) mellan IoT saker medan leverantören ser molntjänst som del i kedjan)
- Att Sverige halkar efter internationellt sett i utbredningen av fiber är också ett hot då IoT förutsätter ett robust internet parallellt med god mobil täckning
- Motsättning mellan den öppenhet som hittills drivit utvecklingen och de säkerhetsaspekter som finns
- Hantering av data som samlas in, vem äger den och hur ska den hanteras? Ok för leverantör att sälja vidare?
